Världens bästa koja
Text: Hanna Lundström // Illustrationer: Hanna Siira.
I denna berättelse deltar Vuxen, Tette, Nille och Poppe.
Bildstöd samt reflektionsfrågorna hittar du längre ner på sidan.
Poppe ställer skorna i hyllan och hänger jackan på kroken. Det är morgon och en ny dag på Kotten. Poppe har så många idéer att det bubblar inom honom. Så mycket som han vill bygga! Så mycket som han vill göra idag! Dessutom kommer det att bjudas på Poppes favoritmat idag. Det här kommer att bli en riktigt bra dag.
Poppe går raka vägen till stora rummet. Han tänker bygga en koja av kuddar.
Han skyndar på stegen, för det ska bli så roligt!
Men vid dörren blir det tvärstopp. Det blir iskallt i Poppes mage. Poppe hör att någon redan är i stora rummet. Det är Nille och Tette, och de bygger för fullt.
De bygger en koja av kuddar, och den är precis som kojan som Poppe tänkt ut. Nille och Tette planerar och pratar med varandra på språket som bara de kan. Tettes och Nilles språk.
– Jag vill vara med! tänker Poppe. Men han säger ingenting. För han kan inte prata det där andra språket.
Poppe springer till det lilla rummet precis bredvid. Där finns det kuddar som han kan använda.
– Jag tänker bygga ändå, bestämmer Poppe. Så får det bli.
Poppe ställer kuddarna precis intill kojan och kikar in. Därinne sitter Tette och Nille och har det mysigt. Tette och Nille låtsas inte om Poppe. De fortsätter att babbla på sitt språk. De pratar så fort att Poppe inte hinner förstå någonting alls.
– Det är alltid samma sak, tänker Poppe.
Tette och Nille skrattar också. De verkar ha så roligt. Så roligt att Poppe borde få vara med. Men de bjuder inte in Poppe. Poppe ställer en kudde högst uppe på kojan.
– Jag är bra på att bygga, säger Poppe.
Ingen svarar, för där inne pratar de bara sitt språk.
Vad ska jag göra nu? tänker Poppe. Jag kan faktiskt den här leken och jag är bäst i världen på att bygga. Jag måste få vara med!
Poppe känner hur han blir alldeles snurrig av ilska.
Poppe höjer knytnäven, för nu vill ilskan komma ut. Poppe vill söndra och förstöra kojan. Dumma lek, dumma koja. Dumma Tette och Nille. Det känns som om Tette och Nille har ett hemligt språk. Som om de inte vill att Poppe ska förstå.
Då tittar Nille ut genom en glugg.
– Hej! säger Nille. Han pratar på språket som Poppe kan nu.
Poppe känner i hela kroppen hur glad han blir. Ilskan försvinner lite i taget, det känner han i hela kroppen.
Jag måste våga försöka, tänker Poppe. Så säger han några ord på Tettes och Nilles språk. Bara för att pröva. Då tittar Tette också ut genom gluggen. Tette ler.
Tettes leende säger något viktigt. Det säger “Kom med!”.
Tette ålar sig ut ur kojan och tar emot alla kuddar som Poppe hämtat.
Nu leker de tillsammans alla tre.
Kojan blir hög och bred. Alla ljud blir mjuka. Det är en egen värld, och i den världen ryms många olika språk.
Reflektionsfrågor
1. Vad är det för lek som Nille och Tette håller på med?
2. Vad bygger de kojan av?
3. Vad är ett språk?
Vilka språk känner du till?
Kan du säga något på ett annat språk?
4. Hur känner sig Poppe när han inte förstår Tette och Nille?
5. Hur känns det att bli utanför? (återkoppla till föregående fråga)
6. Varför talar Nille och Tette ett språk som inte Poppe förstår?
Varför förstår inte Poppe?
Tror du att Nille och Tette märker att Poppe är där?
Tror du att Nille och Tette vet att Poppe inte förstår vad de säger?
7. Hur kunde Nille och Tette ha tagit med Poppe i leken?
8. Vad kan man göra om någon är ledsen och känner sig utanför?
9. Hur kan man lugna sig om man blir arg?
10. Hur kan man leka tillsammans, även om alla inte förstår ett språk så bra?
11. Hur vet Poppe att han får komma med i leken? (leendet)
Pedagogisk dokumentation
- Barnens tankar, samtal och erfarenheter
Barnens tankar, frågor och lekar kan ge viktiga perspektiv på verksamheten. Genom dokumentation blir barnens idéer, erfarenheter och lärprocesser synliga och arbetslaget kan samtidigt få syn på sådant som annars lätt går förbi i vardagen. Dokumentationen hjälper också barnen att se hur deras tankar och förståelse förändras och utvecklas över tid.
BARNENS RÖSTER
Läs berättelsen tillsammans och utgå från reflektionsfrågorna. Ta tillvara barnens spontana tankar, idéer och funderingar.
Vad fastnade barnen särskilt för?
Vilka frågor eller tankar väckte berättelsen?
Vad reagerade barnen särskilt på?
Vilka idéer, lösningar eller funderingar lyfte barnen själva?
Hur tänker barnen själva att man kunde lösa en situation eller göra annorlunda?
Skriv gärna ner barnens egna ord, tankar eller citat på lappar och gör dem synliga i rummet.
LÅT BERÄTTELSEN LEVA VIDARE
Fortsätt utforska temat tillsammans med barnen utgående från deras frågor, initiativ och nyfikenhet. Vad vill barnen utforska? Det kan till exempel göras genom att:
Rita eller skapa något som barnen fastnade för i berättelsen.
Lek vidare på berättelsen. Vad händer sedan?
Pröva olika roller genom lek, drama eller rollekar.
Utforska känslor, relationer eller situationer som barnen reagerade på.
Uppmärksamma situationer i vardagen som påminner om berättelsen.
Komplettera gärna dokumentationen med barnens teckningar, skapande, fotografier eller nya tankar.
VAD HÄNDE SEDAN?
Hur levde temat vidare efter berättelsen?
Vad valde barnen själva att fortsätta utforska?
Vad tog barnen initiativ till?
Hur fortsatte barnens tankar att synas i lek, samtal eller i samspelet med andra barn?
Gör barnens tankar, idéer och aktiviteter synliga i dokumentationen.
ÅTERBESÖK TILLSAMMANS MED BARNEN
Återvänd till dokumentationen efter en tid. Titta tillsammans på barnens tankar, bilder, citat eller det som dokumenterats.
Vad minns barnen?
Har nya tankar eller frågor väckts?
Har något förändrats i barnens lek, relationer eller sätt att tänka?
Finns det något barnen vill lägga till eller fortsätta utforska?
Producerat av Moilo, med stöd av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne och Svenska Kulturfonden i samarbete med Helsingfors universitet och Stiftelsen Sedmigradsky. © 2026 Moilo.