Bättre än trolleri
Text: Hanna Lundström // Illustrationer: Hanna Siira.
I denna berättelse deltar Vuxen, Trina, och Nille.
Bildstöd samt reflektionsfrågorna hittar du längre ner på sidan.
Det ska hända något spännande på daghemmet Kotten. En trollkonstnär ska hälsa på imorgon. Det är otroligt! Det kommer att bli så roligt!
– Tänk om vi kunde trolla, säger Nille.
– Simsalabim, nu blir du en blomma! säger Trina och viftar med handen som om hon höll i ett trollspö.
– Nej, jag menar på riktigt! säger Nille.
Då stannar Trina upp.
– Trolla på riktigt! Det vill jag kunna, säger Trina.
Nille och Trina ställer sig vid fönstret och tittar ut. Det är grått och molnigt idag. Det ser ut som att det kommer att börja regna när som helst.
– Jag vill trolla fram solen så att vi inte behöver ha slaskigt väder, säger Trina.
– Det vill jag också göra, säger Nille. Då är det inte så krångligt att ta sig fram med gåstolen.
Trina känner att hon vill krama Nille, men hon bara nuddar hennes arm. Plötsligt förstår Trina att det är knepigt att vara Nille ibland. Jag vill bli bra på att hjälpa Nille, tänker hon
En liten stund står de där och tittar på det gråa. Världens minsta ljusglimt tittar faktiskt fram.
– Sen vill jag trolla så att alla elaka ord försvinner från världen, säger Trina. Jag vill att den som säger något elakt bara blir tyst och inga ord kommer ut.
– Wow, säger Nille. Det där är en så bra idé!
– Men tror du faktiskt att man kan trolla bort de elaka orden? frågar Trina och minns hur det känns i magen när någon säger elaka saker åt henne.
Hon sjunker ihop. Det känns som att det inte går att trolla bort det elaka. Trina som brukar vara så glad och pigg är plötsligt ledsen och hopkrupen.
– Har någon sagt elaka ord till dig idag? frågar Nille.
Trina nickar.
– Det händer ofta, viskar hon och nu är tårarna på väg.
Nu vill Nilles tårar också rinna. Det känns hemskt att någon har varit elak med Trina.
– Varför händer det dig ofta? frågar Nille.
– De säger att jag inte ser ut som dem, säger Trina. Att jag inte hör hemma här.
Nille ser hur ledsen Trina är. Jag vill bli bra på att hjälpa Trina, tänker hon.
– Kan vi bygga en robot som säger stopp när någon säger något elakt? frågar Nille.
Nille älskar att bygga, planera och programmera.
Trina skakar på huvudet.
– Jag tror inte det funkar, säger hon. Vi skulle behöva så många robotar.
– Kan vi pyssla öronlappar åt dig så att du inte behöver lyssna på det elaka? frågar Nille. Nille är skicklig på att sy också.
Trina skakar på huvudet igen.
– Jag vill inte att de andra ska behöva lyssna på de elaka sakerna heller.
Då märker de att Vuxen står precis bakom dem.
– Så bra att ni pratar om det här, säger Vuxen. Jag har lyssnat på er en stund. Det som ni säger är viktigt.
Det känns varmt och bra inuti Trina när Vuxen dyker upp. Det känns skönt att få höra att det är viktigt att göra något åt de elaka orden.
– Jag är ledsen att du har råkat ut för elaka ord, Trina, säger Vuxen.
Trina kryper upp i Vuxens famn, och Nille får också plats.
– Nille, det är snällt att du vill hjälpa. Men nu ska jag berätta två viktiga saker. De elaka orden är inte Trinas fel, därför ska vi inte ge Trina öronlappar. Robotar är finurliga, men det är alla, både vuxna och barn som behöver säga stopp till de elaka orden.
– Men hjälper det att säga stopp? frågar Trina.
– Det måste gå att säga stopp, säger Nille och tittar rakt in i Trinas ögon.
– Vi måste vara många som säger stopp, säger Vuxen.
Trina vet inte vad hon ska tro. Att alla hjälps åt att säga stopp låter otroligt bra. Dessutom låter det som att det kan hända på riktigt.
Kan vi få det att funka? tänker Trina. För i så fall finns det något som är bättre än trolleri.
Reflektionsfrågor
1. Vad ska hända på dagis?
Vem kommer till dagis?
2. Vad skulle Trina vilja kunna trolla? Varför?
3. Hur känner sig Trina?
Hur vet man det?
Till pedagogen: Diskutera var det känns när man är ledsen, Trina känner det i magen. Hon kryper ihop (kroppsspråk) när hon tänker på det. Fråga om någon av barnen vill delge var det känns?
Hur känner du dig just nu?
4. Varför är Trina ledsen/arg/sorgsen...? (beroende på svar i fråga 3)
När har du blivit arg/sorgsen/ledsen?
Vad kan man göra om man känner sig arg/sorgsen/ledsen?
5. Varför vill Trina kunna trolla bort elaka ord?
Har någon sagt elaka ord till dig?
Till pedagogen: Berätta för barnen att Trina i berättelsen får höra elaka ord om sitt utseende. Ibland kan många människor se ut på ungefär samma sätt, till exempel ha liknande hår eller hudfärg. Det kallas att man tillhör de flesta (majoriteten). Andra kan se lite annorlunda ut, kanske har de mörkare hud, nästan svart hår eller ett namn som låter annorlunda. Vi ser alla olika ut, har olika namn och det är så det ska få vara.
Men ibland händer det att de som inte ser ut som de flesta blir retade, får höra elaka ord eller behandlade på ett fult och dumt sätt eller. Det kan handla om hudfärg, hår, ögon, eller namn. Det är aldrig okej och då behöver vi säga stopp och vara modiga kompisar!
6. Hur tror du att det känns att få höra något fult eller elakt? (Återkoppla till frågan om hur Trina kände sig, fråga 3.)
Hur skulle det kännas för dig om det hände? (elaka ord om utseende)
Till pedagogen: Gör jämförelser utgående från ditt eget utseende i form av “Tänk om” och fundera på hur det skulle kännas om alla med t.ex ljust lockigt hår fick höra fula ord.
Fördjupning:
Har du sett någon som blivit retad eller illa behandlad för något med sitt utseende (t.ex. sitt hår, sin hudfärg eller något annat)?
Vad kan man göra då?
Vad kan vi göra tillsammans när vi ser/hör att någon blir behandlad på ett fult eller dumt sätt?
7. Är vi alla likadana?
Hur vet man att vi är olika/lika?
8. Varför är det bra att vi är olika?
Hur skulle det vara om vi alla var lika?
Till pedagogen: Använd jämförelser (utseende, intressen, vad man är bra på, vad man tycker om) och fundera på hur det skulle vara om alla är lika.
9. Hurdan är en bra vän?
När har du varit en bra vän?
Vad gör en bra vän?
Tips
Lek kopplade till berättelsen
Kompismassage
Sätt er i en ring och fråga din kompis ”får jag massera dig?” Om kompisen svarar jag så får man försiktigt massera varandra.
Hitta på något snällt att säga till din kompis, hurdan den är som kompis! (inte utseende!)För förskolebarn: fula ord åt pappret
Ta ett papper till gruppen.
Ni säger fula ord åt pappret och an efter skruttar en vuxen ihop pappret.
Till sist ber ni pappret om ursäkt för de fula orden ni sagt. Veckla ut pappret.
Observera att skruttorna är ännu kvar. Uppmärksamma att skruttorna kan fungera som våra känslor: de fula orden kan kännas och finnas kvar, trots att man bett om ursäkt.
Pedagogisk dokumentation
- Barnens tankar, samtal och erfarenheter
Barnens tankar, frågor och lekar kan ge viktiga perspektiv på verksamheten. Genom dokumentation blir barnens idéer, erfarenheter och lärprocesser synliga och arbetslaget kan samtidigt få syn på sådant som annars lätt går förbi i vardagen. Dokumentationen hjälper också barnen att se hur deras tankar och förståelse förändras och utvecklas över tid.
BARNENS RÖSTER
Läs berättelsen tillsammans och utgå från reflektionsfrågorna. Ta tillvara barnens spontana tankar, idéer och funderingar.
Vad fastnade barnen särskilt för?
Vilka frågor eller tankar väckte berättelsen?
Vad reagerade barnen särskilt på?
Vilka idéer, lösningar eller funderingar lyfte barnen själva?
Hur tänker barnen själva att man kunde lösa en situation eller göra annorlunda?
Skriv gärna ner barnens egna ord, tankar eller citat på lappar och gör dem synliga i rummet.
LÅT BERÄTTELSEN LEVA VIDARE
Fortsätt utforska temat tillsammans med barnen utgående från deras frågor, initiativ och nyfikenhet. Vad vill barnen utforska? Det kan till exempel göras genom att:
Rita eller skapa något som barnen fastnade för i berättelsen.
Lek vidare på berättelsen. Vad händer sedan?
Pröva olika roller genom lek, drama eller rollekar.
Utforska känslor, relationer eller situationer som barnen reagerade på.
Uppmärksamma situationer i vardagen som påminner om berättelsen.
Komplettera gärna dokumentationen med barnens teckningar, skapande, fotografier eller nya tankar.
VAD HÄNDE SEDAN?
Hur levde temat vidare efter berättelsen?
Vad valde barnen själva att fortsätta utforska?
Vad tog barnen initiativ till?
Hur fortsatte barnens tankar att synas i lek, samtal eller i samspelet med andra barn?
Gör barnens tankar, idéer och aktiviteter synliga i dokumentationen.
ÅTERBESÖK TILLSAMMANS MED BARNEN
Återvänd till dokumentationen efter en tid. Titta tillsammans på barnens tankar, bilder, citat eller det som dokumenterats.
Vad minns barnen?
Har nya tankar eller frågor väckts?
Har något förändrats i barnens lek, relationer eller sätt att tänka?
Finns det något barnen vill lägga till eller fortsätta utforska?
Producerat av Moilo, med stöd av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne och Svenska Kulturfonden i samarbete med Helsingfors universitet och Stiftelsen Sedmigradsky. © 2026 Moilo.
