Fin på foto

– Oj, så fin jag känner mig, tänker Tette där han står framför spegeln i daghemmet Kottens hall.

Tette vänder sig snabbt från sida till sida. Han går närmare spegeln och övar att le lite. Tette ser en fläck tandkräm som torkat på kinden. Runt halsen har han halsband. Fem stycken!

Två har han fått och tre har han gjort själv. Tette tycker att alla halsbanden gör honom extra fin. Och det är bra, för i dag är det fotografering på daghemmet Kotten, då vill man se extra fin ut.

Fotografen kom tidigt på morgonen med sin kamera, dator, stora lampa och alla sladdar.

Först ska det bli gruppfoto. En bänk plockas fram så att det går att stå i två nivåer. En jättestor krukväxt med gröna blad placeras bredvid. Till sist sätts några gulliga kramdjur på plats. Det ska se mysigt ut på fotot.

Alla samlas för att ställa upp sig. Det är svårt när man måste stå stilla och le stort länge. Då börjar det pirra i benen och knipa i kinderna.

I hallen står Tette ännu och speglar sig.

– Tette, nu väntar alla på dig! säger Vuxen.

Tette tycker att Vuxen låter sträng. Han känner sig inte riktigt klar, hans halsband har tvinnat ihop sig och han vill ordna dem rätt.

– Jag ska bara fixa halsbanden först, säger Tette och flyttar halsbanden av och an.

– Om du tar bort halsbanden går det snabbare, säger Vuxen.

Tette tänker verkligen inte ta av sig sina halsband. Aldrig. Det är ju halsbanden som gör att han känner sig extra fin. Förstår inte Vuxen det?

Vuxen sätter handen bakom ryggen på Tette och försöker styra honom bort från spegeln och in mot stora rummet.

– Men jag måste fixa halsbanden först, säger Tette igen och stretar emot.

– Kom nu, säger Vuxen, fotografen har bråttom.

Då vägrar Tette flytta sig. Sedan pressar han ihop ögonen så han slipper se Vuxen.

Han vill inte vara med på fotograferingen mera.

– ALLA är med på fotot, bestämmer Vuxen.

Tette vill inte se Vuxen som inte lyssnar och som bestämmer allt.

Efter en stund kisar Tette lite med ögonen och smyger efter Vuxen, som gått in i det stora rummet. Tette sätter sig på kanten av bänken och fortsätter blunda. Trina, Nille och Poppe är redan på plats. Nille tittar på Tette. Tette känner att någon tittar på honom.

– Jag är arg, viskar Tette.

– Varför då? viskar Nille tillbaka.

– För att jag inte fick fixa klart mina halsband, så att jag kan se extra fin ut på fotot.

– Hur vill du ha dem? frågar Nille, som vet hur det känns att vilja se extra fin ut.

– I storleksordning så de inte blandas ihop med varann, förklarar Tette.

Nille böjer sig fram och börjar försiktigt rätta till, dra och vända.

– Nu hänger de rätt, säger Nille.

Med stängda ögon känner Tette med handen att alla halsband är som de ska vara.

Då öppnar han ögonen.

– Vuxen som sa att jag skulle ta bort halsbanden, säger Tette irriterat.

Vuxen går runt med en fuktig pappershandduk. Hittas en fläck på kinden eller runt munnen putsar Vuxen genast bort den. Poppe grimaserar och fnyser, han avskyr när någon torkar honom kring munnen. Speciellt med något fuktigt! På Tettes kind finns fortfarande den torkade fläcken av tandkräm kvar. Vuxen stannar framför Tette.

Tette och Vuxen tittar på varandra. Vuxen sträcker fram den fuktiga pappershandduken.

– Vill du själv torka bort fläcken från din kind?

Tette nickar och torkar.

– Dina halsband är fina, säger Vuxen, extra fina.

Tette ler. Skönt att Vuxen förstår.

På gruppfotot ser alla glada ut.

Och halsbanden kring Tettes hals ligger alldeles perfekt.

Pedagogisk dokumentation

- Barnens tankar, samtal och erfarenheter

Barnens tankar, frågor och lekar kan ge viktiga perspektiv på verksamheten. Genom dokumentation blir barnens idéer, erfarenheter och lärprocesser synliga och arbetslaget kan samtidigt få syn på sådant som annars lätt går förbi i vardagen. Dokumentationen hjälper också barnen att se hur deras tankar och förståelse förändras och utvecklas över tid.

BARNENS RÖSTER

Läs berättelsen tillsammans och utgå från reflektionsfrågorna. Ta tillvara barnens spontana tankar, idéer och funderingar.

• Vad fastnade barnen särskilt för?

• Vilka frågor eller tankar väckte berättelsen?

• Vad reagerade barnen särskilt på?

• Vilka idéer, lösningar eller funderingar lyfte barnen själva?

• Hur tänker barnen själva att man kunde lösa en situation eller göra annorlunda?

• Skriv gärna ner barnens egna ord, tankar eller citat på lappar och gör dem synliga i rummet.

LÅT BERÄTTELSEN LEVA VIDARE

Fortsätt utforska temat tillsammans med barnen utgående från deras frågor, initiativ och nyfikenhet. Vad vill barnen utforska? Det kan till exempel göras genom att: 

• Rita eller skapa något som barnen fastnade för i berättelsen.

• Lek vidare på berättelsen. Vad händer sedan?

• Pröva olika roller genom lek, drama eller rollekar.

• Utforska känslor, relationer eller situationer som barnen reagerade på.

• Uppmärksamma situationer i vardagen som påminner om berättelsen.

• Komplettera gärna dokumentationen med barnens teckningar, skapande, fotografier eller nya tankar.

VAD HÄNDE SEDAN?

• Hur levde temat vidare efter berättelsen?

• Vad valde barnen själva att fortsätta utforska?

• Vad tog barnen initiativ till?

• Hur fortsatte barnens tankar att synas i lek, samtal eller i samspelet med andra barn?

• Gör barnens tankar, idéer och aktiviteter synliga i dokumentationen.

ÅTERBESÖK TILLSAMMANS MED BARNEN

• Återvänd till dokumentationen efter en tid. Titta tillsammans på barnens tankar, bilder, citat eller det som dokumenterats.

• Vad minns barnen?

• Har nya tankar eller frågor väckts?

• Har något förändrats i barnens lek, relationer eller sätt att tänka?

• Finns det något barnen vill lägga till eller fortsätta utforska?