Olika är ändå lika

Trina är jätteglad. Det är måndag morgon vid daghemmet Kotten. Bänken är framme i stora rummet och nu blir det samling. Idag får alla som vill berätta om sin familj. De har fått ta med sig foton att visa. I helgen har Trinas familj haft fest. De har ätit gott, lekt och skrattat. Trina älskar att vara tillsammans med sin stora familj. Det händer så mycket och det är så många att prata med.

Trina väntar ivrigt på att det ska bli hennes tur att berätta. I handen har hon ett foto av hela sin familj. Hon är så pirrig att hon nästan inte kan sitta still. Tette får börja att berätta och visa sitt foto. På fotot ser man ljus som brinner, en stor grön gran med massa röda kulor och glitter. Högst upp i grantoppen lyser en stor glänsande och glittrande stjärna i guld.

– Vår guldstjärna är värdefull och jättegammal, berättar Tette med allvar i rösten.
– Är den äkta guld och jättedyr? avbryter Poppe, som med stora ögon stirrar på stjärnan i bilden.
– Nej, men jätteviktig, svarar Tette.
Framför julgranen står hela Tettes familj.
– Här är jag, pappa, min lillebror och min farmor.

– Var är resten? avbryter Poppe igen.
Han tar tag i fotot för att vända på det och se ifall resten av familjen finns på baksidan. Men baksidan är alldeles tom. Tette tycker det är mysigt att vara tillsammans med sin lilla familj. Hela hans familj ryms under samma filt när de sitter i soffan.

Direkt efter att Tette visat klart, ropar Poppe högt.
– Nu ska jag berätta!
Vuxen sätter upp handen och markerar stopp. Poppe får vänta på sin tur. Vuxen berättar att Trina är näst.
Trina stiger upp. Hon har tejpat ihop två foton.
– Jag behövde två, annars skulle inte kusinerna ha fått plats, förklarar Trina.

– Du behöver väl inte ha med alla kusiner! säger Poppe.

Trina pekar på människorna i bilden.
– Här är jag, mamma, pappa, farmor, mormor, morfar, moster, morbror, farbror, mina kusiner och vår granne.
– Grannar är inte familj, säger Tette.
– ...men han bor ensam och har ingen egen familj. Så vi leker att han är vår farfar, förklarar Trina.

– Det är roligare när vi är flera. Det blir så mycket skratt, fortsätter hon.
Hon känner sig glad av att få berätta om hur de alla suttit tillsammans vid ett långt bord, dukat med en färggrann duk, massa godsaker och med en stor skinande ljusstake. Poppe orkar inte höra mer. Han himlar med ögonen och faller överdrivet från bänken ner på golvet. Där blir han liggande och låtsas som att han har svimmat.
De andra tittar på Poppe. Sedan skrattar de och gör likadant. Alla glömmer genast bort att lyssna på vad Trina berättar.

Ensam kvar på bänken sitter hon.

All fladdrande glädje och iver att få berätta, om allt fint och roligt, rinner ner som en stor pöl på golvet. Trina sitter alldeles tyst. Hon stirrar ner i golvmattan. Det känns så hemskt att ingen vill lyssna.

Vuxen sätter sig bredvid Trina. Vuxen och Trina tittar på Trinas foto. De pratar sakta och skrattar ibland. De andra orkar inte svimma längre. De stiger nyfiket upp och kommer närmare för att lyssna.
– Vad pratar ni om? frågar Tette.
Vuxen tittar på Trina. Trina vänder sig mot Tette.
– Vi pratar om gräddkolor, konfekt och chokladdoppade frukter, förklarar Trina.
– Sådant vi åt på festen vi hade i helgen.
Tette som faktiskt älskar fester vill höra mer.
– Hade ni också en stor stjärna som lyste? undrar Tette.
– Nej, men en stor ljusstake. Med många ljus! berättar Trina.
– Då har vi båda något som lyser, ler Tette.
Även Poppe har svimmat färdigt. Han kommer fram till de andra.
– Marsipan är jätteäckligt!
Ingen lyssnar på Poppe. Alla vill veta mer om festen.
Nu får Trina äntligen berätta klart. Hon känner att den fladdrande glädjen kommer tillbaka när hon märker att de vill höra.

När de som vill har fått visa, berätta och sätta upp sitt foto, sitter de och tittar på alla familjer.

– Alla familjer ser olika ut, säger Tette.
– Men alla är ändå familjer, fyller Tria i.
– Alla är lika, för att alla är olika! hojtar Poppe innan han gör en kullerbytta på väg mot kuddrummet.

Pedagogisk dokumentation

- Barnens tankar, samtal och erfarenheter

Barnens tankar, frågor och lekar kan ge viktiga perspektiv på verksamheten. Genom dokumentation blir barnens idéer, erfarenheter och lärprocesser synliga och arbetslaget kan samtidigt få syn på sådant som annars lätt går förbi i vardagen. Dokumentationen hjälper också barnen att se hur deras tankar och förståelse förändras och utvecklas över tid.

BARNENS RÖSTER

Läs berättelsen tillsammans och utgå från reflektionsfrågorna. Ta tillvara barnens spontana tankar, idéer och funderingar.

• Vad fastnade barnen särskilt för?

• Vilka frågor eller tankar väckte berättelsen?

• Vad reagerade barnen särskilt på?

• Vilka idéer, lösningar eller funderingar lyfte barnen själva?

• Hur tänker barnen själva att man kunde lösa en situation eller göra annorlunda?

• Skriv gärna ner barnens egna ord, tankar eller citat på lappar och gör dem synliga i rummet.

LÅT BERÄTTELSEN LEVA VIDARE

Fortsätt utforska temat tillsammans med barnen utgående från deras frågor, initiativ och nyfikenhet. Vad vill barnen utforska? Det kan till exempel göras genom att: 

• Rita eller skapa något som barnen fastnade för i berättelsen.

• Lek vidare på berättelsen. Vad händer sedan?

• Pröva olika roller genom lek, drama eller rollekar.

• Utforska känslor, relationer eller situationer som barnen reagerade på.

• Uppmärksamma situationer i vardagen som påminner om berättelsen.

• Komplettera gärna dokumentationen med barnens teckningar, skapande, fotografier eller nya tankar.

VAD HÄNDE SEDAN?

• Hur levde temat vidare efter berättelsen?

• Vad valde barnen själva att fortsätta utforska?

• Vad tog barnen initiativ till?

• Hur fortsatte barnens tankar att synas i lek, samtal eller i samspelet med andra barn?

• Gör barnens tankar, idéer och aktiviteter synliga i dokumentationen.

ÅTERBESÖK TILLSAMMANS MED BARNEN

• Återvänd till dokumentationen efter en tid. Titta tillsammans på barnens tankar, bilder, citat eller det som dokumenterats.

• Vad minns barnen?

• Har nya tankar eller frågor väckts?

• Har något förändrats i barnens lek, relationer eller sätt att tänka?

• Finns det något barnen vill lägga till eller fortsätta utforska?