Tette och klänningen

 Det är tidigt på morgonen, så tidigt att det ser ut som natt där ute.

– Hur ska man veta vad som är natt och vad som är morgon? tänker Tette. Ibland kan natten se ut som morgonen och morgonen kan se ut som natten.

Det känns speciellt att vara först på daghemmet Kotten. Det är fortfarande tyst och stilla.

– Var vill du leka? frågar Vuxen.

– Jag vill hitta klänningen, säger Tette. Klänningen från igår!

Vuxen nickar och går och hämtar den stora lådan med kjolar och klänningar i glansiga tyger. Tette gräver i lådan. Han vet precis vilken klänning han letar efter. Den som han tycker är allra finast. Den som glimmar mest.

Där! Han hittar den!

Tette drar klänningen över byxorna. Den känns rätt direkt. Den sitter så bra vid magen. Den rör sig så fint när han tar några danssteg. Han snurrar och klänningen svingar runt, runt. Han snurrar så fort att han får klänningen att lyfta. Det känns underbart. Han sträcker på sig, gör sig så lång han kan. Han lyfter upp armarna och njuter av hur det känns att dansa med klänningen omkring sig.

– Vill du ha musik också? frågar Vuxen när hon ser hur fint Tette har det.

Tette nickar och när musiken börjar spela känns det ännu bättre. Tette virvlar omkring, det känns som att han är inne i musiken. Det känns som att han och klänningen hör ihop. Han känner sig fri och glad och helt och hållet som sig själv. Han dansar alldeles ensam en stund medan Vuxen går till det andra rummet och ställer fram frukosttallrikarna.

Då märker Tette att någon tittar på honom. Han bara känner det på sig. Det är Trina som står vid dörren och tittar.

– Du ser precis ut som en flicka, säger hon när hon kommer fram till honom.

Tette vill säga att han faktiskt känner att han är en flicka just nu, men att det är lite ovant. Det är en alldeles ny känsla. Men egentligen tycker han inte att han behöver förklara för Trina. Man måste inte vara antingen eller.

– Du ska inte ha klänning, säger Trina. Ge hit den. Det är jag som ska ha den, för jag är en flicka.

– Du får ta en annan, säger Tette, för nu dansar han för fullt. Han tycker att dansandet har gjort honom starkare på något sätt. Han tycker inte alls att det känns rätt att ge klänningen ifrån sig.

Trina grimaserar, men hon går till lådan och väljer en annan.

De dansar tillsammans en stund.

– Du är faktiskt jättefin i den där klänningen, säger Trina efter en stund.

– Tack, säger Tette. Jag gillar när den glimmar till!

– Jag med, säger Trina och ler.

Nu kommer fler barn till daghemmet.

– Dags att äta frukost, säger Vuxen. Tette, Trina och Vuxen hjälps åt att städa undan alla klänningarna. Tette längtar redan efter nästa gång han ska dansa i klänningen. Han vill pröva en gång till.

– Ibland känns det rätt att ha klänning, men det betyder inte att jag alltid känner mig som en flicka. Jag är bara jag, tänker Tette.

Där ute har solen stigit upp. Nu är det morgon. Men Tette minns att det fanns en stund på morgonen då det inte var så lätt att se om det var natt eller morgon. Och Tette minns att det fanns en stund då det inte var så lätt att veta om han var en flicka eller en pojke.

Pedagogisk dokumentation

- Barnens tankar, samtal och erfarenheter

Barnens tankar, frågor och lekar kan ge viktiga perspektiv på verksamheten. Genom dokumentation blir barnens idéer, erfarenheter och lärprocesser synliga och arbetslaget kan samtidigt få syn på sådant som annars lätt går förbi i vardagen. Dokumentationen hjälper också barnen att se hur deras tankar och förståelse förändras och utvecklas över tid.

BARNENS RÖSTER

Läs berättelsen tillsammans och utgå från reflektionsfrågorna. Ta tillvara barnens spontana tankar, idéer och funderingar.

• Vad fastnade barnen särskilt för?

• Vilka frågor eller tankar väckte berättelsen?

• Vad reagerade barnen särskilt på?

• Vilka idéer, lösningar eller funderingar lyfte barnen själva?

• Hur tänker barnen själva att man kunde lösa en situation eller göra annorlunda?

• Skriv gärna ner barnens egna ord, tankar eller citat på lappar och gör dem synliga i rummet.

LÅT BERÄTTELSEN LEVA VIDARE

Fortsätt utforska temat tillsammans med barnen utgående från deras frågor, initiativ och nyfikenhet. Vad vill barnen utforska? Det kan till exempel göras genom att: 

• Rita eller skapa något som barnen fastnade för i berättelsen.

• Lek vidare på berättelsen. Vad händer sedan?

• Pröva olika roller genom lek, drama eller rollekar.

• Utforska känslor, relationer eller situationer som barnen reagerade på.

• Uppmärksamma situationer i vardagen som påminner om berättelsen.

• Komplettera gärna dokumentationen med barnens teckningar, skapande, fotografier eller nya tankar.

VAD HÄNDE SEDAN?

• Hur levde temat vidare efter berättelsen?

• Vad valde barnen själva att fortsätta utforska?

• Vad tog barnen initiativ till?

• Hur fortsatte barnens tankar att synas i lek, samtal eller i samspelet med andra barn?

• Gör barnens tankar, idéer och aktiviteter synliga i dokumentationen.

ÅTERBESÖK TILLSAMMANS MED BARNEN

• Återvänd till dokumentationen efter en tid. Titta tillsammans på barnens tankar, bilder, citat eller det som dokumenterats.

• Vad minns barnen?

• Har nya tankar eller frågor väckts?

• Har något förändrats i barnens lek, relationer eller sätt att tänka?

• Finns det något barnen vill lägga till eller fortsätta utforska?